Förlustaversion och andra obalanser i återkopplingen (del I)

Den kognitiva partiskheten förlustaversion hävdar att människor till sin natur är irrationella risktagare. De överskattar förlustaversionen och underskattar de potentiella vinsterna. Till exempel: om du sitter i en pott på 300bb och har 200bb att bluffa med på river, och du tror att din motståndare har 50% gånger, ska du då bluffa eller lägga dig? Även med dessa antaganden checkar de flesta tillbaka på river eftersom deras sinnen i sig driver dem att behålla de pengar de har. De 200bb du redan har verkar mer värdefulla än de 300bb i mitten av bordet. Att förlora de 200bb du har känns värre än att vinna de 300bb i mitten.

I verkligheten bör naturligtvis varje dollar vara värdefull. En intjänad dollar ska vara lika värdefull som en förlorad dollar.

Denna bias är en av de svåraste att övervinna eftersom den baseras på känslor, och känslor spelar en stor roll i de interna besluten i poker. Detta påverkar inte bara strategin, utan även hur vi spelar, när vi spelar och vad vi spelar. Ett verktyg som hjälper oss att övervinna denna förändring och bli mer processorienterade är självprat.

Självprat är processen att prata med sig själv genom att göra saker mot sig själv. Det är ett allestädes närvarande drag som används för att utvärdera, påminna sig själv om något, kritisera sig själv och agera i världen. Det finns tre huvudtyper av självprat: positivt, negativt och instruerande. Positivt självprat är självfrämjande, förstärkande, t.ex. "Jag har redan det!", eller "Jag är så cool!". Negativt självprat är att anklaga sig själv, t.ex. "Jag är en sån idiot" eller "Hur kunde jag fatta det där beslutet?". Pedagogiskt självprat är att vägleda sig själv att göra något, t.ex. "call på turn och sedan shove på river" eller "calla inte, ha tålamod och vänta på att han 3-bet'ar dig igen".

Det kommer inte som någon överraskning att höra att det är mycket mer användbart att ha en positiv konversation med sig själv än en negativ. Men forskning har visat att en lärande konversation med dig själv är ännu mer effektiv än en positiv. Men det är upp till dig. Jag försöker inte säga att positivt självprat inte fyller en viktig funktion, det gör det och mer därtill, vi kommer till det inom kort, men pedagogiskt självprat är det bästa botemedlet mot kognitiv förändring av förlustaversion.

Med pedagogiskt självprat kan vi hjälpa vårt rationella sinne att hantera kognitiva förändringar i vårt undermedvetna. "Okej, ingen stor grej, jag förlorade två buyins eftersom jag hade en bra chans på tre buyins, och den bluffen hade en mycket positiv EV." Bara genom att säga det till dig själv tillräckligt många gånger lär du dig att acceptera det som en tillfredsställande motivering.

Genom att ständigt utmana din naturliga rädsla för förlust genom att prata med dig själv, kan du motverka ditt sinnes impuls att ständigt förtränga en handling som kan leda till förlust. I situationer där du ännu inte har undertryckt din rädsla för förlust måste du hålla dig sysselsatt med att prata med dig själv. Varje gång du gör en bra bluff eller ett bra samtal där du åker fast, måste du säga till dig själv i ditt sinne att du gjorde allt rätt och försöka ditt bästa för att acceptera det. Genom att upprepa detta om och om igen kommer du så småningom att övervinna detta skifte. I själva verket kan du tillämpa denna teknik på andra kognitiva skift, till exempel skiftet av första intryck (när du håller fast vid ditt första intryck för länge). I grund och botten är självprat ett ovärderligt verktyg för pokerspelare, en färdighet som måste utvecklas för att verkligen kunna behärska spelet.

Som du kanske har märkt tolkar våra hjärnor ofta olika feedback på olika sätt och ger vissa händelser större betydelse än andra. Jag kallar detta en obalans. Som ett resultat av denna obalans tillskriver våra hjärnor mer brus till den än till de snedvridningar som redan finns inbyggda i poker.

Låt oss titta på den negativa utvecklingen. En negativ händelse är när du bestämmer dig för att inte göra något som du hade planerat att göra. Negativa händelser inträffar hela tiden, även om vi sällan tänker på dem. Du valde att inte 4-beta, eller du valde att checkraise innan floppen. Problemet med negativa händelser i poker är att vi sällan låter dem påverka oss.

Till exempel, du sitter i en stor pott, du har barrelled två gator och nu bestämmer du dig för om du ska bluffa på river eller inte. Om du barrelerar på river och din motståndare lägger sig, vinner du potten, mår väldigt bra och ger dig själv en massa positiv förstärkning. Om du bluffar på river och din motståndare syner din bluff, förlorar du och ger dig själv en massa negativ förstärkning. Men vad händer om du efter lite övervägande inte bluffar på river, du förlorar och han visar nötterna? Hur kommer du att känna dig då? Du kanske känner en viss lättnad, men troligtvis kommer du bara att känna dig neutral och till och med lite irriterad över att han hade nötterna och vann potten.

Det är där obalansen i återkopplingen kommer in i bilden. När du fattar rätt beslut i tunnan och din motståndare lägger sig får du en hel del fysiologisk bekräftelse på att du spelade rätt. Men när du fattar rätt beslut genom att checka och motståndaren vinner med nötterna får du väldigt lite feedback på att du spelade rätt. Det känns inte som en vinst, även om det strategiskt sett är det.

Haseeb Qureshi

Var är det bästa stället att spela poker?