Egots roll i poker (del I)

Ego kan vara ett mycket fult ord i vårt samhälle. Det är uppenbart att egot är det som driver många pokerspelare framåt. Det finns dock en utbredd uppfattning om att det är dåligt att drivas av egot - förmodligen på grund av de egobegrepp som infördes i tonåren eller till och med på grund av att egot är omoraliskt.

Sanningen är att många av historiens stora män och kvinnor har motiverats av ego. Inte bara ego, naturligtvis. Men önskan om storhet och uppfyllelse är den äldsta och mest kraftfulla mänskliga motivatorn. Pokerspelare är inget undantag. Pengar motiverar inte lika mycket som strapatser eller spänningen i att förverkliga sig själv. Jag vill inte omvända dig till egot eller övertyga dig om att det är "bra" att vara självisk. Min åsikt är helt enkelt att egot är en stor hjälp för spelare som lägger ner mycket arbete och energi på att förbättra sitt spel. Vi bör känna till egots kraft så att vi inte bara kan tygla det, utan också utnyttja dess kraft i rätt ögonblick.

Nästan alla de bästa spelarna motiverades av ego snarare än pengar, åtminstone i början. Jag har funderat länge och väl på varför det är så. De flesta pokerspelare som börjar med låga gränser har som mål att tjäna mycket pengar så att de kan leva stort och lyxigt. Men bara ett fåtal uppnår sitt mål. Varför är det så? Vilken roll spelar egot i den här situationen så att dess motivation blir bestående?

Det beror förmodligen på att det i själva verket inte är så lätt att tjäna pengar på poker. Detta kan låta som en motsägelse, för chansen är stor att du också har gått på idén att poker är ett bra sätt att tjäna mycket pengar, och du kanske redan har tjänat en del själv. Sanningen är att de flesta spelare i det långa loppet inte tjänar några pings alls. Inte nog med att de inte tjänar några pengar, de slösar bort hela sin bankrulle en, två eller många gånger innan de blir framgångsrika. Poker är inte lätt. Och om pengar var det enda som motiverade dig skulle det finnas gott om situationer där du skulle ifrågasätta dina val.

Men kanske finns det något annat. Varför ser vi inte de bästa spelarna växa upp ur fattigdom? Varför ser vi inte sådana spelare växa fram ur slummen i Brasilien, Kina eller Indien? Hur kommer det sig att det inte finns en enda känd pokerspelare bland de miljontals människor som verkligen är desperata efter pengar, som är smarta, hårt arbetande och motståndskraftiga?

Man skulle kunna hävda att detta beror på nätpokerkulturen, som inte är särskilt utbredd i dessa områden, men samma trender kan observeras i vår värld. Onlinepokerspelare kommer inte från de lägre klasserna, och de flesta av dem är självständiga vuxna. Det är egot som motiverar dem och driver dem framåt, inte pengar eller berömmelse. Ego har en roll i våra liv. I pokersammanhang är egot känslan av att vi är bättre än de andra spelarna. Vi har en inneboende vilja att vara bättre än andra pokerspelare. Inom psykologin kallas detta att uppfatta horisontellt snarare än vertikalt.

Om du tänker på färdigheter horisontellt bedömer du dina färdigheter i förhållande till andra människor i din omgivning. Om du tänker på dina färdigheter vertikalt tänker du på hur du har förbättrats genom att jämföra dig själv idag och igår, idag och förra månaden (i allmänhet är män mer benägna att tänka på färdigheter horisontellt, kvinnor vertikalt). I en sport som sprint är det ganska enkelt att se sina färdigheter vertikalt. Man mäter bara sina personbästa tider och försöker förbättra dem. Men poker tvingar oss ofta att tänka mer horisontellt.

Hur hög din vinstprocent är, hur noggrant du väljer ditt spel, vilka motståndare du isolerar, till och med vad du väljer att lära dig - alla dessa färdigheter är relativa i förhållande till dina motståndare. Någon som är framgångsrik i en situation mot vissa spelare kanske inte är lika framgångsrik i samma situation mot andra. Och samma nivå av skicklighet kan vara mycket mindre värdefull sex månader senare. Så i förlängningen kommer vi inte ifrån det faktum att vi måste titta på våra färdigheter horisontellt, eftersom det är så poker är uppbyggt.

Och det börjar se ut som om egot är oskiljaktigt från poker. Vi har också redan diskuterat att det är en stark och konstant motivator. Så var är problemet då? Vad är den mörka sidan av egot?

Var är det bästa stället att spela poker?