Kortspel Whist

Kortspel Whist, vars historia går tillbaka till att en av de första varianterna som nämns i historiska källor runt 1529 kallades – “Triumf” (eng. Trump – trumf).

Från detta utvecklades senare “Ruff”, “Ruff and honours”, “Whisk and Swabbers”, “Whisk” och slutligen vårt allmänt kända Whist.

Det sägs att på 1800-talet kunde nästan alla spela detta spel och älskade att spela det! Dessutom härstammar ett annat spel från “Vistas” “Bridge”.

Bästa onlinekasinon som erbjuder spel:

Material som behövs för spelet

Spelet spelas med en traditionell kortlek – 52 kort. Kortens rangordning är vanlig – från högsta till lägsta – ess, kung, dam, knekt, tio, nio och så vidare ner till två.

Det är idealiskt att ha 2 kortlekar, så att medan man spelar med en lek, kan kortgivaren noggrant blanda och förbereda den andra för nästa spel.

Hur många spelare spelar?

Whist spelas oftast i par om två, så för att ha en rolig tid bör man samla en grupp på 4 vänner.

Blandning och utdelning av kort

Spelarna måste sitta så att representanter för samma lag sitter mittemot varandra. För att bestämma kortgivaren och lagspelarna (om det inte är överenskommet i förväg), drar spelarna ett kort från leken.

Spelaren som drar det högsta kortet blir kortgivare och spelar i samma lag som den andra spelaren som också har ett högre kort än de andra spelarna. Hans partner blandar korten noggrant och ger dem till givaren.

Det är också viktigt att nämna att man inte får ge ledtrådar till sin lagspelare om bra eller dåliga kort under utdelning, efter utdelning eller under spelet – annars riskerar man straff.

Kortgivaren delar ut 13 kort till varje spelare (korten delas ut ett i taget). Det sista kortet som tillhör givaren vänds upp och läggs på bordet – det bestämmer spelets trumf. Det ligger på bordet tills det är givarens tur att spela.

Hur spelar man Whist?

Kortspel Whist börjar med spelaren till vänster om kortgivaren och fortsätter medurs.

Spelaren lägger ut vilket kort som helst. För att vinna måste varje annan spelare slå det lagda kortet med ett högre kort av samma färg, och om de inte har ett sådant kort – med en trumf.

Om de inte har det senare – lägger de ut vilket annat kort som helst. I detta fall måste man också tänka på sin lagkamrat, som fortfarande kan vinna poängen för sitt lag.

Således vinner slaget den spelare som lägger det högsta trumfkortet, och om det inte finns några sådana, den spelare som lägger det högsta kortet av samma färg. Rätten att börja nästa drag tillfaller just slagets vinnare.

Det vinnande slaget och dess 4 kort tas upp från bordet och läggs nedvända i mitten mellan lagspelarna. När en spelare från det andra laget vinner slaget, lägger de också korten nedvända men lägger dem tvärs över motståndarnas kort, så att det senare blir lättare att räkna poängen.

Dessutom är det mycket viktigt att hålla koll på vilka kort som redan har spelats och därmed bestämma sitt nästa drag, med större chans att vinna framtida slag. En undantagsregel är att spelaren som vinner ett slag en gång får titta på korten som spelades i det föregående slaget, om det inte spelades med trumf.

Spelet fortsätter tills alla 13 slag har spelats och sedan räknas poängen. Om poängen inte räcker för att vinna – spelas en andra och fler omgångar.

Poängräkning

I början av spelet kommer man överens om hur många poäng som ska spelas till. När alla 13 slag har spelats, räknas det vilket par som har samlat flest. Vinnarna får 1 poäng. Så spelas det tills ett lag når det nödvändiga antalet poäng.

Intressant nog är det vanligt i Storbritannien att spela till 5 poäng, i Amerika till 7, och spelet till 3 poäng kallas också “Kort Whist”.

Dessutom, vid turneringar spelar spelarna under en begränsad tid och måste samla så många poäng som möjligt under den tiden.

Om man väljer att spela en längre variant av spelet, spelas det med varje spelares “beröm”.

Vissa spelare bryr sig inte om beröm, medan för andra är det ett tecken på tur som hjälper dem att bli bättre psykologiskt och samla fler poäng.

Dessutom, om ett lag samlar 4 högsta trumfkort (beröm) – ess, kung, dam och knekt – får de extra poäng. De som har 3 av dessa kort får 2 poäng, och de som samlar alla 4 får hela 4 poäng.

Det är viktigt att nämna att slagen räknas före beröm, eftersom beröm inte kan vara de sista poängen i spelet. Till exempel, om man spelar till 9 poäng och resultatet är lika med 6 poäng. Spelaren har gjort 7 slag och begärt beröm.

Han vann 1 poäng, har totalt 7, och för beröm får han bara 1 poäng, så att han inte omedelbart får den nödvändiga summan av 9 poäng.

Kortspel Whist strategi

Experter på detta spel säger att man bör lägga det starkaste kortet först – i så fall kommer även dina motståndare att lägga sina bästa kort.

Det sägs att det inte är dåligt att lägga det kort som du har ensam eller bara några få av en färg, till exempel om du har 4 spader, 4 hjärter, 3 klöver och 2 ruter. Det är bäst att lägga ruter, i hopp om att din lagkamrat lägger ett högre kort.

Den andra spelaren bör kasta ett trumfkort – ess eller kung. Med esset vinner du direkt, och med kungen har du också stora chanser.

Den tredje spelaren, när den andra kastar esset, kastar sitt lägsta kort, särskilt det kort som han har minst av i sin hand. Spelaren kan också spela “blygsamt” och försöka lura motståndaren. Till exempel, spelaren har hjärter ess och dam i handen (det tidigare kastade kortet är hjärter) och vet att motståndaren har kungen.

Han kastar damen, kanske förlorar, men i nästa omgång är chansen att vinna med esset nästan 100%.

Den fjärde spelaren spelar vanligtvis med sitt lägsta kort om han ser att deras par har förlorat, eller kastar det lägsta trumfkortet om hans lagkamrat har kastat ett trumfkort som kommer att vinna sticket.

Så, en av de viktigaste sakerna i detta spel är kommunikationen mellan de två lagspelarna och att följa korten.

Varianter av kortspelet Whist

Som nämnts tidigare utvecklades kortspelet Whist långsamt och i olika regioner, vilket resulterade i många varianter av spelet. Kanske hittar du din favorit! Till exempel,

• “Boston Whist” – mest spelat under 1800-talet i Europa. Intressant nog kan du lära dig reglerna för detta spel genom att läsa Leo Tolstojs episka historiska roman “Krig och fred”, där karaktären Nikolaj Rostov älskade att spela “Vist”.
• “Whist med insatser” (eng. Bid whist) – traditionell Whist spelad med insatser om vem som vinner och för pengar. Vanligtvis spelad i USA.
• “Blob” – ett spel där spelaren gissar hur många stick varje spelare kommer att ta, och om han gissar fel “sjunker” han och förlorar poäng. Kan spelas av 4 eller 5 spelare. Varje spelare får 6 kort. Dessutom får summan av alla spelares insatser inte överstiga 6 stick. Spelaren till vänster om dealern börjar spelet och bestämmer (kan spelas utan) trumf. Därefter delar denne ut korten.
• “Ess eller dansk Whist”. Inkluderar flera olika “Vist”-varianter (t.ex. “Solo Vistas” och “Esmakker”), där spelaren väljer sin spelpartner genom att säga esset av den önskade färgen. Spelpartnern avslöjas först när “blinda” spelet har börjat och spelaren kastar det esset. Spelas också med 2 eller 3 jokrar som kan ersätta trumfkorten.
• “Catch the ten” – även kallad “Skotsk Vist”. Spelas med en halv kortlek där tiorna är de mest värdefulla korten.
• “Minskande kort Whist” – en engelsk variant där spelarna spelar individuellt istället för i par, och varje gång korten delas ut satsar de på vem och hur många stick de kommer att ta. Efter varje omgång räknas poängen och om man vinner så många stick som man satsat på får man 10 bonuspoäng! Dessutom minskas antalet kort i leken med 4 för varje ny omgång – först spelas med 52, sedan med 48, sedan med 44 och så vidare tills det återstår 4 kort och spelarna tar det sista sticket. Trumf bestäms direkt efter varje ny spelad omgång i följande ordning – hjärter, klöver, ruter, spader, sedan spelas en omgång utan trumf, en omgång där man förlorar 10 poäng om man inte gissar rätt, sedan igen hjärter, klöver, ruter, spader, hjärter, klöver, ruter. Dessutom får summan av spelarnas insatser inte överstiga den totala poängsumman för omgången, så dealern bör se till att alla spelare är ärliga.

Mindre kända varianter:

• “Holländsk Whist” – liknar den tidigare nämnda “Vist” där insatser görs. I denna variant börjar 7 spelare med ett kort, men lägger till ett kort för varje omgång tills de har 7 kort i den sista omgången. Nästa omgång spelas utan trumf (vinnaren av denna omgång får 5 poäng), sedan en “minus” omgång där vinnaren förlorar 5 poäng, sedan en “blind” omgång där man gissar hur många stick som kommer att tas. Spelet fortsätter sedan med 7 kort, sedan 6, 5, 4, 3, 2 och 1. Trumf bestäms före varje spel i följande ordning – hjärter, klöver, ruter, spader. Spelas till 10 poäng, varje omgång kan man vinna 1 poäng.
• “Dubbel Whist” – ofta spelad i Sydasien, där poäng endast räknas när spelarna vinner två gånger i rad.
• “Lögnarens Whist” – en variant där tre spelare spelar med insatser.
• “Tysk Whist” (eng. German whist) – spelas av två spelare utan insatser.
• “Israelisk Whist” – en variant där andra spelare gissar hur många stick du kommer att ta.
• “Minus Whist” – en variant där spelaren elimineras från spelet om han inte vinner ett stick.
• “Ninja Whist” – denna variant liknar “Minskande kort Vist”, men spelas med jokrar.
• “Serbisk Whist” (eng. Serbian Whist) – en variant där man gissar hur många stick varje spelare kommer att ta, men om man gissar fel dras poängskillnaden från spelarens totala poäng.
• “Solo Whist” (eng. Solo Whist) – en variant där spelarna satsar på att vinna 5, 9 eller 13 poäng. Om man gissar fel räknas inga poäng.
• “Spader Whist” (eng. Spades) – en variant där trumf alltid är spader.
• “Arabisk Whist” (eng. Tarneeb) – spelas i arabiska länder där vinnaren väljer trumf för nästa spel.