Gränser för förnuft

Det finns en gammal kliché som säger att människan är rationalitetens förebild och förnuftets förvaltare. Denna idé kommer från upplysningstiden. Nu när optimismen har blivit omodern har psykologiska studier under de senaste 150 åren visat hur långt ifrån rationella vi egentligen är.

Låt oss betrakta detta ur ett evolutionärt-psykologiskt perspektiv. Istället för att göra antaganden, som 1800-talets tänkare som trodde att det mänskliga sinnet var idealiskt lämpat för att utföra rationella kommandon, låt oss tänka på sinnet som en utvecklad mekanism som kan uppfylla evolutionära behov. Det vi bör förvänta oss av hjärnan är inte nödvändigtvis rationalitet i sig, utan snarare det som mest sannolikt hjälper oss att överleva.

Om hjärnan har utvecklats för att hjälpa oss att överleva under de förhållanden som de första människorna levde under, borde det inte vara förvånande att hjärnan har behärskat de områden som den borde ha behärskat i en sådan situation. Varför skulle primater i djungeln eller på savannen behöva finslipa hjärnans förmåga att beräkna sannolikheter på rätt sätt?

Vi måste veta vad våra hjärnor är till för och acceptera dem som ett verktyg för att resonera, men också som ett verktyg med begränsningar. Våra hjärnor är benägna att göra misstag, och i poker kan dessa misstag vara orsaken till en nedgång. Det enda sättet att undvika detta är att vara självmedveten och försöka hantera dessa misstag medvetet.

Det finns två stora idéer när det gäller kunskapens begränsningar. Den första handlar om begränsad rationalitet. Begränsad rationalitet är tesen att mänsklig rationalitet är uppbyggd av tre faktorer: den information som är tillgänglig för människan, begränsningarna i bearbetningen av den mottagna informationen och den tid som finns tillgänglig för att fatta ett beslut. Även om vi kan föreställa oss en idealisk rationalitet som tar hänsyn till alla möjliga faktorer, väger dem perfekt, tänker igenom dem och drar slutsatser opartiskt för att göra det bästa valet, så gör människor inte så. Vi kan helt enkelt inte göra det. "Verklig" rationalitet är en fantasi, åtminstone för oss människor. Det bästa vi kan göra är en partiell version av rationalitet, som förts till mekanismen i vårt sinne.

Ett annat begrepp som vi redan har stött på är kognitiva fördomar eller bias. Kognitiva fördomar är ihållande mönster av beteendefel som uppstår i det mänskliga tänkandet. Dessa fördomar kan bäst förstås som att de har utvecklats av en specifik anledning. De kan till exempel vara användbara för kulturellt eller känslomässigt välbefinnande, eller så kan de fungera som en effektiv problemlösningsteknik som gör att vi kan fatta enkla beslut mycket snabbare i situationer där noggrannhet inte är viktigt.

Det finns många förmågor som har visat sig vara viktigare för evolutionen än rationalitet. Till dessa hör snabbhet, effektivitet och naturligtvis förmågan att överleva. Därför föredrar vårt utvecklade sinne en bekväm illusion framför verkligheten. Men de förmågor som är viktiga för pokerspelare är helt annorlunda än de egenskaper som evolutionen har valt ut och förfinat. Poker värdesätter likgiltighet och kall rationalitet. Det finns inget utrymme för illusioner i poker. Ju närmare verkligheten ni befinner er, desto bättre pokerspelare blir ni.

Var är det bästa stället att spela poker?