De flesta av dina pokersessioner kommer att börja nära eller redan på A-nivå spel. Att vara i bästa form innebär följande:
1) att du är helt medveten och aktivt använder din rationella analys;
2) du kan helt (åtminstone för tillfället) stå emot tilt;
3) du kan sluta spela vid rätt tidpunkt.
De två sista punkterna är relaterade till den första, så låt oss nu undersöka allt mer i detalj. Först och främst, vad menar jag när jag säger att du använder ditt medvetande? Kom ihåg skillnaden mellan medvetande och undermedvetande som vi diskuterade i tidigare artiklar. Medvetna tankeprocesser är diskursiva (benägna att avvika), upplevs genom deltagande i språk och är också långsamma. De korrelerar också starkt med analysen av pokerteori.
Men det skulle vara fel att säga att du bara använder ditt medvetande när du spelar på A-nivå. Även när du spelar på din högsta kapacitet, använder du fortfarande ditt undermedvetande i de flesta handlingar. Ditt medvetande är helt enkelt för långsamt och för arbetskrävande för att bearbeta alla händer du stöter på. (Och ärligt talat, den processen skulle förmodligen vara outhärdligt tråkig – föreställ dig att du måste förklara varje c-bet eller raise i preflop för någon.)
När ditt medvetande är skarpt och fullt fokuserat, gör det vanligtvis tre saker: först, det bearbetar spelets bakgrund, såsom spelets flöde, läsningar och motståndarnas psykologi; för det andra, det “står på vakt” ifall en hand plötsligt behöver direkt analys; och för det tredje, det övervakar ditt sinnestillstånd och själva spelet. Det finns några sällsynta undantag där medvetandet skulle delta i spelet. När du spelar på A-nivå, upprätthåller ditt medvetande skickligt denna jonglering av handlingar.
Men vad händer när du börjar spela på B- eller C-nivå? Medvetandet är verkligen inte bara bortkastat i detta skede. Det är fortfarande där, bara mer trött, inte lika skarpt och gör mindre arbete – det kanske nu jonglerar med tre bollar istället för fyra. Kanske uppdaterar det inte längre läsningarna genom att övervaka spelets flöde, eller följer inte längre så ofta spelarnas psykologiska profiler, kanske slutar det att kontrollera ditt sinnestillstånd och låter dig spela en längre session även om du är trött. Eller kanske har tröskeln för händer som skulle stoppa dig från att fortsätta spela höjts. Självklart är det inte så att medvetandet inte analyserar några händer längre; när undermedvetandet inte vet hur man hanterar en viss hand, överlämnar det den till medvetandet, oavsett vad, men lätta eller på något sätt konstiga händer kommer inte att kontrolleras två gånger som vanligt och du kommer att vara mer benägen att acceptera ett intuitivt undermedvetet svar. Det blir också svårare att motstå kognitiva förskjutningar och du kommer att tänka mindre på hur dessa förskjutningar kan påverka ditt ursprungliga medvetna svar (som kräver ytterligare databehandling). Och vad händer när spelet sjunker till D-nivå? Vid denna punkt har vårt medvetande förmodligen redan stängts av – det ägnar inte längre uppmärksamhet åt vårt sinnestillstånd, modellerar inte längre motståndarens profil och, naturligtvis, dubbelkollar inte längre standardhänder. Ibland, när vi försöker överlämna en hand som är väldigt stor eller så konstig att den kräver en lösning, ger medvetandet fortfarande ett svar. Men det är stor sannolikhet att det svaret kommer att vara mycket partiskt, eftersom undermedvetandets motivation kommer att flöda över på grund av vårt diskursiva tänkande. Den motivationen kan vara en önskan att ha en jämn match, en strävan att undvika risk eller en ovilja att bli förvirrad. Vid detta stadium är det redan svårt att avsluta spelet. Vanligtvis händer det bara när undermedvetandet vill avsluta spelet, när du mår så dåligt att du inte längre vill spela eller förlorar hoppet om att nå en jämn match.
Du har förmodligen märkt att det pågår en kontinuerlig, gradvis process vid den tiden. I poker pratar vi ofta om att “gå på autopilot”, men i själva verket finns det ingen autopilot, ingen på/av-knapp. Ditt medvetandes skärpa ökar och minskar under sessionen, och denna process är vanligtvis kontinuerlig. Så istället för att använda den binära termen “ditt spel” vs. “autopilot”, bör vi beskriva sessionen som en process av medvetandets nedgång, som en naturlig försämring av medvetandets skärpa under sessionens gång.
Kom också ihåg att medvetandet är det främsta försvaret mot tilt. Du har förmodligen länge märkt att de flesta människor har svårt att inse att de redan har tilt. Och detta är ytterligare en kognitiv förskjutning: de flesta människor tror att de är mer motståndskraftiga mot tilt än de faktiskt är. Det inkluderar oss, oavsett hur smarta eller motståndskraftiga mot tilt vi tror att vi är.
När du spelar på A-nivå kommer potentiella tilt-händelser att påverka dig mindre, men det blir också svårare att känna igen att du har nått din tilt-tröskel. När du börjar tilta kommer ditt undermedvetande att övervinna ditt medvetna sinne och förhindra att du inser att tilt börjar. Med andra ord, punkten där ditt medvetande drar slutsatsen att du har tilt, är vanligtvis efter en tid och då stängs medvetandet av. Detta lovar oss inget gott. Hur kan vi förbättra våra chanser att känna igen tilt och undvika det under sessionen?
Först och främst finns det en användbar mental övertygelse. Om du är en obotlig tilter, skulle det vara bra för dig att säga till dig själv i början av sessionen: “Idag kan jag tilta och en av utmaningarna för mig är att stoppa mig själv innan det händer, jag kommer att sluta spela innan jag tiltar, jag kommer att uppnå ett av mina mål för dagen.”
Hur känns det att tilta? När det händer och du inte vill sluta spela, har ditt undermedvetande två val: sluta spela och må dåligt över förlusten eller fortsätta spela och eventuellt må bra över att ha nått en jämn match. Missa inte detta beteende genom att kalla det ologiskt, istället, förstå att sådant beteende helt enkelt är ett svar på andra stimulansstrukturer än du själv skulle vilja. Genom att tillämpa den ovan beskrivna övertygelsen om att avsluta spelet innan tilt, vilket är ett värdefullt mål som får dig att må bra, kommer du att göra avslutandet av spelet mer attraktivt för dig själv. Du kommer att skapa en möjlighet att må bra även om du slutar spela, vilket kommer att få ditt undermedvetande att naturligt acceptera ett sådant beslut.
Det andra sättet att hantera tilt är omständighetsmetoden. Istället för att hoppas att din inre observatör fångar dig innan tilt, använd yttre skyddsåtgärder som hjälper dig att undvika tilt. Ett exempel kan vara att tvinga dig själv att sluta spela efter ett visst antal förlorade buy-ins, eller efter en viss tilt-trigger (t.ex. efter att ha förlorat en stor flip eller soul-read, eller efter att ha gått upp och sedan återgått till en jämn match). Genom att inkludera yttre mekanismer som definierar när du ska sluta spela, undviker du den ständiga fördröjningen och den sena insikten att du har tilt. Naturligtvis, för att kunna använda denna metod måste du kunna följa dina egna regler. Ett annat alternativ är program som Tiltbuster eller helt enkelt tillfälliga pauser (var 3-6 timme), vilket också är en utmärkt mekanism för självkontroll. En mindre teknologikrävande och mer universell metod är helt enkelt att skapa strikta regler: “Jag kommer att sluta spela direkt efter en soul-read” eller “Jag måste sluta spela direkt efter att jag har fallit tre buy-ins ner.”
Omständighetsmetoden kan vara mycket effektiv, men den hjälper inte att lösa de grundläggande emotionellt svaga punkterna, så det är bäst att använda en blandning av dessa metoder, både i poker och i livet.
Författare: Haseeb Qureshi
