För att ta kontroll över de historier som berättas för oss själva, måste vi anamma vissa tankar som begränsar sinnet. Detta skulle helt enkelt vara ett perspektiv eller en tolkning genom vilken verkligheten ses. Sådana övertygelser är särskilt viktiga i poker (och även i livet), så låt oss undersöka dem närmare.
Låt oss börja med det mest banala exemplet – ett halvt glas vatten. Du kan se detta glas som halvfullt eller halvtomt, beroende på vilka övertygelser som dominerar i ditt sinne. En enkel förändring av tolkningen förändrar en persons syn på detta glas i grunden.
På samma sätt är självmedvetenhet också starkt beroende av dessa tankar som begränsar sinnet. En downswing skapar helt enkelt nya mentala begränsningar, t.ex.: “Jag har ingen tur alls, jag blir straffad när jag borde bli belönad, jag förtjänar inte detta, jag kommer att falla ner, jag förlorar pengar” osv. På så sätt kopplas känslor till etiketter, offerroller och nedgång.
Men vi kan vända på detta perspektiv genom att också använda mentala övertygelser. Genom att använda samma uppsättning fakta kan vi tolka och kontextualisera dem så att de gynnar oss. Till exempel, istället för att tänka “Jag blir straffad när jag borde bli belönad”, ändra det till “Hur jag hanterar denna downswing definierar mig som pokerspelare”. Och övertygelsen förvandlas från en etikett till en utmaning. Istället för övertygelsen “Jag förtjänar inte detta”, offerrollen, ändra det till “Alla upplever downswings, detta är min, jag visste att det skulle komma förr eller senare, och här är det” – en acceptansövertygelse. Vi kan också hantera övertygelsen om nedgång “Jag faller ner” genom att ändra den till en framstegsövertygelse “Tack vare denna downswing förbättras jag”.
Kombinationen av de två sista övertygelserna kallas ibland variationsdimma. Den är mycket kraftfull när man hanterar en downswing. En av anledningarna till att det är så svårt när en downswing slår till är att vi tror att vi är de enda som orättvist straffas. Oavsett vad vi gör eller hur bra vi spelar, när en downswing-period kommer, verkar det som om poker straffar just oss och bara oss.
I poker finns det två konkurrerande idéer som beskriver variation: den första är att vi själva skapar våra grafer, och den andra är att vi är offer för variationens nycker. Människor svänger ofta mellan dessa två teorier utan att riktigt välja en (och sanningen ligger någonstans mellan dessa två idéer). Men det mest användbara skulle vara att helt välja båda.
Istället för att föreställa oss att poker är en monolitisk varelse som behandlar en person rättvist och en annan orättvist, låt oss föreställa oss variation som isolerad för varje person. När du möter en downswing, istället för att tänka “Det är orättvist att poker valde mig att straffa med en downswing”, tänk “Denna downswing var oundviklig. Detta är min del av berget. Förr eller senare var jag tvungen att möta en downswing av denna storlek och varaktighet, så det händer nu.”
På samma sätt som när man klättrar i berg och ser att nästa segment av berget kommer att vara särskilt svårt och tidskrävande. Säger en bergsklättrare: “Jag förtjänar inte denna del av berget, det är orättvist att berget behandlar mig så här”? Självklart inte. För en bergsklättrare är det bara en del av berget. Det skulle vara dumt att klättra i ett berg om du planerar att ta bort de svåraste delarna. Så vad är annorlunda i poker?
Vi tycker att det är annorlunda i poker eftersom vi bär med oss en övertygelse någonstans i vårt sinne att vi inte borde uppleva downswings. Allt kunde vara annorlunda. Variation kunde helt enkelt välja att vara snäll mot oss.
Faktum är att det finns en viss sanning i sådana tankar. Variationssimulatorer, foruminlägg visar fantastiska grafer och alla dessa askungesagor bekräftar idén att om poker var tillräckligt snäll mot oss, skulle allt vara mycket enklare. Men även om detta tekniskt sett är sant, kan ett sådant perspektiv, en sådan övertygelse vara särskilt skadlig.
Vi måste välja variationsövertygelserna som diskuterades tidigare. Vi måste föreställa oss, 
att vår variationsgraf redan är förutbestämd. Det finns inget nytt ögonblick av beslut eller trick. Den variation som väntar på oss är som ett berg som vi redan har börjat klättra. Vi kan ännu inte se variationen vi kommer att möta, den är fortfarande täckt av en dimridå. Men trots det måste vi förstå att den kommer att vara där, att den bara är en del av vad poker är, och att vi måste acceptera den från det ögonblick vi bestämmer oss för att spela poker.
Det finns bara en problematisk mental övertygelse, och den övertygelsen är relaterad till pengar: “Jag förlorar pengar”. Du kanske omedelbart tänker: “Hur kan jag ändra det? Om jag förlorar, är det ett faktum. Jag kan inte lura mig själv på den punkten”. Låt oss tänka en stund på hur vi definierar downswings. Om en särskilt edgy spelare förlorar allt på en vecka, kan han säga “Denna vecka hade jag en downswing”. Men för vem? Notera, en sådan person definierar startpunkten vid veckans början. Och nu föreställ dig att han vinner tre veckor innan det. Varför accepterar vi att han hade en veckas downswing? Varför säger vi inte att det varade två veckor? Eller tre? Fyra? Det är mycket subjektivt att bestämma startpunkten i vårt medvetande.
Så om din livsgraf har stigit och plötsligt började sjunka den senaste månaden, varför bestämmer du att en downswing har börjat? Varför kan du inte istället välja att de senaste fyra månaderna har du upplevt vinster? Eller ännu mer – att du har upplevt en konstant uppgång sedan början av din karriär?
En sådan mental övertygelse kan kallas “en lång session”. För det är mycket subjektivt att bestämma var det vi kallar en downswing börjar och slutar. När vi väl förstår detta kan vi själva bestämma var vi vill dra linjerna. Och då väljer vi början av vår karriär. Så varje spelad session kommer inte att vara den där du nådde en ny upswing eller downswing. Du är helt enkelt i ett kontinuerligt flöde som du började när du började spela, och som kommer att fortsätta under hela din pokerkarriär. Du behöver inte ens ta ansvar för vissa dagar, veckor eller månader när du var en bra eller dålig spelare. Du är helt fri från en sådan börda. Du behöver inte längre uppleva vågor som separata, som bär smärta eller ära. Istället kan du acceptera hela historien, från början till slut.
Låter bra, eller hur? Lättare sagt än gjort. Kan du verkligen acceptera allt som det är? Kan du efter en förlustserie sitta och tänka: “Nåväl, min pokerkarriär går ändå ganska bra”? Självklart är det inte lätt. Men denna färdighet kan utvecklas genom uppriktig och medveten övning.
