Så, vi har redan diskuterat varför rangebalansering är användbart, samtidigt som vi nämnde att ibland rangebalansering i poker kan missförstås, så när är det värt att sträva efter balans? Om balans är önskvärt, då måste det bidra till +EV i vårt spel. Därför, låt oss försöka förklara mer i detalj.
Föreställ dig en situation där du är preflop-raiser och floppar tre lika kort. Du bestämmer dig för att checka på turn eftersom du vill balansera din bet/check/bet-linje istället för bet/bet/bet. Du beslutar att använda denna hand för att skapa balans. Återställning av balans i denna situation är ett +EV-beslut.
Så låt oss föreställa oss att vi har identifierat sådana motståndarens spelmönster och beräknat att genom att göra bet/bet/bet-åtgärder skulle det vara något högre +EV än bet/check/bet just i denna situation. Matematiskt, om balansering är bra, borde det ge mer EV även utanför denna situation. Var ska den EV vara mer?
EV för balansering förstås inte synkront, utan brett över hela perioden. Det betyder att det beräknas inte för en enda delning, utan för hela matchen. Om bet/check/bet-åtgärderna tillåter dig att i framtiden göra bets för värde med svagare intervall (thin betting) och tre lika, kommer motståndaren att vara mindre benägen att göra checkraise-bluffar mot dig. Detta tillåter inte bara effektivare värdebetting, utan ger också möjlighet att bluffa mer effektivt med en sådan linje.
Kom ihåg att vi kan fastställa EV först efter att handen eller hela matchen är över. Eftersom balanserings-EV förstås mycket brett, har balansering värde endast på lång sikt. Om du spelar mot någon i 10 händer, kommer balansering att vara värdelös, om det inte är optimalt för just en hand.
Det finns också en annan faktor att ta hänsyn till. Om din motståndare inte vet att du balanserar ditt spel, kommer din balans inte att ge någon nettofördel och kommer inte att vara +EV. Om din motståndare inte märker att du har både starka händer (tre lika) och svaga händer i din bet/check/bet-linje, kommer du inte att få någon nytta av din balansering. Mot någon som inte har någon uppfattning om vad som händer, är det bäst att spela varje hand optimalt, som om du spelade under perfekta förhållanden (i ett vakuum). Så, balansering är värdefull endast när du spelar mot människor som är medvetna om vad som händer och svarar på din balans, samt mot dem du kommer att spela mot länge och där din linjejustering kommer att ge fördelar i framtiden.
Det finns situationer där balans inte ger något värde, och det finns situationer där det är värdefullt. Det är viktigt att förstå att balans inte alltid är bättre än att inte ha balans.
Här är den slutliga jämviktsteoremet:
En spelare bör sträva efter balans (rangebalansering) endast när den externa balanserings-EV, beräknad som ett genomsnitt över hela sessionen (diachroniskt), är bättre än den EV du skulle tjäna genom att spela varje hand optimalt (synkront).