Traditionell pokerpsykologis brister
Min erfarenhet inom idrottspsykologi på sena nittiotalet, nu återspeglas i kundernas uttalanden om traditionell pokerpsykologi: “Till en viss punkt hjälper det, men i avgörande ögonblick kan man inte lita på det.” Med “dålig” variation och andra psykologiska aspekter av spelet, föreslår sådan psykologi att man ska hantera det genom djupandning, ta pauser i spelet, visualiseringar, meditation, neurolingvistisk programmering och till och med hypnos. Var och en av dessa strategier kan vara ett utmärkt val vid en viss tidpunkt (kort sikt), men man måste börja lösa de djupt rotade psykologiska spelproblemen. Annars kommer de ständigt att dyka upp, som ogräs som inte har ryckts upp med rötterna.
Min erfarenhet av poker har bara bekräftat den kunskap jag tog med mig från golf: genom att tillämpa en djupare strategi för det mentala spelet är det möjligt att hitta inte bara tillfälliga lösningar på problem. Djup teoretisk förståelse och förmågan att utveckla psykologiska spelkunskaper i verkliga livet är vad som hittills saknats i traditionell pokerpsykologi. Traditionell visdom vet hur allt ska vara, så spelare får höra att de ska vara orädda, självsäkra och inte låta variationen slå dem ur balans. Men för många spelare räcker det inte. En sak är att veta hur allt ska vara, men en annan sak är att vidta verkliga åtgärder för att försöka lösa problem som hindrar framgångsrikt spel.
Psykologiska spelets fish
Fishar är fishar delvis för att de tror på det som inte är sant. De spelar betydligt svagare än sina motståndare, men inser det inte. De suckoutar en gång och tror att de spelade bra. De blir utspelade av en starkare motståndare, men tror att det bara är otur. De tror att de inte behöver förbättra sitt spel, men även om det vore motsatsen, skulle de inte veta var de ska börja. De har ingen förståelse för vad de kan kontrollera och vad de inte kan vid pokerbordet. Ofta hör man dem säga: “Jag visste att den kungen skulle komma” eller “Jag vinner alltid med AQ.”
Kanske är du en solid vinnande spelare som känner igen motståndarnas svagheter, men när det gäller att förstå de psykologiska aspekterna av spelet, skiljer du dig förmodligen inte från en fish. I det psykologiska spelet är du en fish om:
- Du ändrar en beprövad framgångsrik strategi när det går dåligt/bra för dig.
- Du förstår inte när någon spelar bra mot dig eller tror att alla spelar dåligt men har ständig tur.
- Du försöker vinna varje hand.
- Du tror att handens utgång kan påverkas av att skrika, be eller ha en “lyckohand”.
- Du blir irriterad när en dålig spelare spelar dåligt och till och med försöker förklara för honom varför han spelar dåligt.
- Du känner dig olycklig när du förlorar en hand som du spelade lönsamt.
- Du tror att du kan bryta en dålig period genom att sluta spela eller ändra gränser.
- Du tror att du vet allt efter att ha läst en pokerbok.
- Du tittar på Phil Galfonds instruktionsvideor och tror att du kan spela som han.
- Du tror att du är förbannad eller att andra är lyckligare än du.
- Du tror att det är möjligt att dyka in i en annan spelares själ.
- Du spelar fler händer när du vinner/förlorar.
- Du spelar färre händer när du vinner/förlorar.
- Du spelar dåligt när insatserna är för små för att påverka.
- Du tar saker personligt med andra spelare.
- Du berättar bad beat-historier för alla som lyssnar, utan att försöka förbättra din reaktion på dessa bad beats.
- Du säger “en gång” (one time).
Artikelserien är baserad på Jered Tendlers pokerpsykologibok: “Mental game of poker”. De som vill köpa originalet, som är på engelska, kan göra det på amazon.com
