Våra hjärnor har vissa egenskaper som är djupt rotade. En av dem är kontextberoende minne. Kontextberoende minne innebär att det som lärs in i ett visst sammanhang minns mycket bättre, minnen dyker upp snabbare och allt tillämpas mycket bättre i en liknande kontext. Kort sagt, om du vill komma ihåg något måste du sätta dig själv i den miljö där du lärde dig det (t.ex.: gå till samma plats, lyssna på samma musik, framkalla samma känslor, skapa samma fysiska eller mentala förutsättningar). Detta kan vara uppenbart och förståeligt, men det har en mycket viktig konsekvens när man lär sig poker.
Om du tänkte på handhistorik, har du helt rätt. Handhistorik, vilket är mycket viktigt, är främmande för den kontext där poker faktiskt spelas. Handhistorik är ett stort och komplext block, långt ifrån verkligheten. Den har ingen tidskänsla, inga visuella känslor och är helt statisk. En riktig pokerhand har rörelse, handling, erfarenhet, känsla. Hur du upplever handhistorik skiljer sig helt från hur du upplever en riktig hand. Dessutom kommer det du lär dig från handhistorik (liksom böcker, forum) inte att tillämpas när du faktiskt spelar.
Detta förklarar delvis existensen av spelare som analyserar händer utmärkt men presterar dåligt i spelet. Detta fenomen har många namn: “teorikonstruktörer”, “tangentbordskrigare” osv. Dessa människor har utvecklat sina färdigheter från handhistorik, lästa forum eller kommenterade spelare, men de kan inte tillämpa allt detta i verkligt pokerspel.
När problemet når en viss grad blir det ohanterligt. Ju längre vi rör oss från kontexten, desto svårare blir det att återvända. Så är det bara. Hur undviker man sådana fällor?
Det första och mest effektiva skulle vara att försöka kopiera den verkliga kontexten. T.ex.: gör allt du kan för att handhistoriken ska vara så lik en “levande” pokerhand som möjligt. Försök att ladda upp alla viktiga händer till en handreplayer för att få visuell feedback så lik en riktig pokerhand som möjligt. Detta kan verka som slöseri med tid, men visuella ledtrådar hjälper dig att lättare överföra det du lär dig till det verkliga spelet.
Du kan också försöka visualisera handen som om den ägde rum i verkligheten. Försök 
väcka den del av hjärnan som aktiveras när du spelar poker och acceptera den stimulans som kommer. Fokusera din uppmärksamhet och föreställ dig pengarna, känn vad de betyder för dig, se den tickande klockan och utför rätt handling. Ju närmare du kommer den verkliga spelupplevelsen, desto effektivare blir inlärningsprocessen. Överskrid dina komfortzoner. Det är smärtsamt, kan verka dumt eller till och med obekvämt, men det kommer dramatiskt att förbättra dina färdigheter på lång sikt.
En annan sak du kan göra är att försöka “importera” lektionen från handhistoriken genom att prata med dig själv. Till exempel, låt oss säga att du läser en hand som handlar om en utmärkt 3-bet bluff på river. Istället för att bara tänka “Nästa gång ska jag göra det” (ett åtagande som nästan aldrig förverkligas), skriv ner en effektiv instruktion till dig själv. T.ex.: “När jag kan representera en backdoor flush, ska jag 3-bet bluffa på river.” Håll den lappen på en synlig plats till nästa gång du spelar en pokersession. Det bästa vore om du då och då läser denna instruktion för att påminna dig själv om det. På så sätt ökar chansen att du använder 3-bet bluffen på river när rätt tillfälle uppstår och den hand du lärde dig kommer tillbaka till dig, så att du vill spela den igen.
Haseeb Qureshi
